Efter många funderingar och tankar så stod jag utanför Muhammeds lägenhet. Man kunde höra musiken dunka från hans rum och folk som skrek. Det lät inte som många men jag ville inte störa honom då. Men jag visste inte vad jag skulle göra annars. Så jag satte mig utanför och väntade på att alla skulle gå, men i stället kom Muhammed ut genom portdörren och blev chockad när han såg mig sitta där.
"Jag ville inte störa." sa jag med smärta i halsen.
Muhammed tog tag i mig direkt och drog med mig upp till hans lägenhet.
"Jago! Möt langaren, jag är upptagen!" skrek han genom lägenheten.
Han drog in mig på toaletten och började torka av blodet i mitt ansikte med en handuk.
"Varför kom du hit?" undrade han.
Jag förstod varför han undrade. Jag hade ju vänner som kunde hjälpa. Folk som skulle ställa upp, men som var för upptagna för att bry sig. Jag var så irriterad på dem.
"Ingen kunde." blev mitt svar.
Såren var inte så allvarliga tyckte han, och han ställde inga onödiga frågor om vem som gjort det eller nått utan tog hand om mig ist. Mitt ögonbryn fick han iof sy med tre stygn men han förklarade att han brukade göra det på sig själv ganska ofta. Sjukhuset var inget val för hans del, men han kunde inte förstå varför jag inte åkte dit. Han spritade mina sår och tog sen en kräm och smörjde in mig.
Hans kompisar stod utanför dörren och skrek åt honom att komma. Langaren hade kommit med marijuanan som Muhammed inte hade hemma. Han tog tag i min hand och öppnade dörren.
"Atia ska va med." sa han bestämmt.
Alla bara tittade på mig chockat. de flesta kände jag inte men Jago var där, och Karim. Muhammed bad dem gå in på rummet sålänge, och kollade allvarligt på mig.
"Jag ville egentligen inte fråga, men vem gjorde detta?"
Jag ville egentligen inte förklara, för jag visste inte om jag kunde lita på att Muhammed inte sa något till någon. Men det slank bara ur mig. Han sa åt mig att stanna över natten och tog tag i min arm och vi gick in i hans sovrum. Jag hann knappt en sätta mig ner innan han kom med tabletter, alkohol och allt vad fan det nu än var.
"Det hjälper mot smärtan och hjälper dig må bra." sa han.
Och det var allt jag ville veta, för just nu ville jag bara gråta.
Det tog inte lång tid innan jag var både hög och full. Karim stirrade elakt på mig hela tiden, medans Jago höll blicken borta. Men jag mådde hur bra som hellst. Allting var perfekt. Tills det att jag gick på toaletten och Jago satt där inne utan att ha låst dörren. Han var så hög och full så han inte ens visste att det var jag.
"Kom in, kom in. Jag är klar snart." sa han lugnt.
Jag tänkte inte riktigt ordentligt på det men jag gick in och låste dörren. Jago spolade och gick bort till handfatet.
"Pissa du. Jag kollar inte." sa han.
Så jag gick bort till toan och satte mig.
"Vet du ens vem jag är?" sa jag.
Han skakade på huvudet och lutade sig mot väggen för att inte ramla. Och jag valde att inte heller ge honom något svar. Utan jag spolade, tvättade händerna snabbt och gick ut ifrån toaletten. Men klart så skulle han stoppa mig ändå.
"Jag bryr mig inte om vem du är." sa han flummigt. "Du är lika vacker vilket namn du än har."
Sen kysste han mig. Jag blev så chockad så jag kysste tillbaka. Jag visste inte vad jag skulle göra. Och sen slutade jag tänka och bara hängde på ist. Vi gick in till Muhammeds föräldrars rum och hade sex. Och när jag väl vaknade så var det det enda jag kunde tänka på.
