Atia Del. 6

Efter lång tid utan uppdatering sitter jag vid en dator igen och ger er nu del 6 på Atia historian. Inte världens bästa historia men aja...

När Muhammed vaknade så satt jag redan och åt frukost. Muhammed log mot mig och började prata om hur galen jag hade varit dagen innan. Jag bara satt där tyst. Tills han sa något viktigt.

"Fyfan vad sur Emma blev när du hade sex med Jago. Hon stack fan härifrån."

Emma gick i min paralellklass. Alla visste att hon var kär i Jago och att han bara utnyttjade henne för sex. Han hade t.o.m. sagt det till henne. Muhammed fortsatte att tjata om Jago, hur totalt borta han var, och hur mycket vi lät innifrån sovrummet. Jag orkade inte lyssna på det hela så jag slängde glaset i golvet.

"Kan du inte hålla käften! Jag vill inte höra! Bara håll käften!" skrek jag och stormade sen ut ur lägenheten.

I skolan kunde jag knappt hålla mig själv ifrån att gråta. Jag ville aldrig med ta droger. Inga alls. Och inte alkohol heller. Jago var den som fick mig misshandlad och våldtog mig. Han hade mobbat mig och tryckt ner mig i år och jag hade precis gjort mitt största misstag som jag aldrig trodde jag skulle komma över. Lindita, Hanna och Lisa gick med mig till bänkarna i sammlingsrummet och frågade oroande vad som hänt. Så jag skrek och skällde på dem med, medans tårarna rann. Klockan ringde in och vi satt kvar. Jag ville inte gå till lektionen och då ville inte mina vänner det heller. Och jag ville inte berätta. Jag ville bara ha stöd och kramar. Det var vad jag behövde.

Under rasten så kom Muhammed springandes. Han hade letat efter mig hela morgonen. Trodde att jag satt i skogen eller dratt hem eller nått. Han hade ljugit för mina föräldrar, berättade han. Och att de var oroliga för mig. Hanna, Lindita och Lisa började ställa en massa frågor till Muhammed när de fick höra att jag varit hos honom sen kvällen innan. De undrade vad han gjort mot mig och varför jag satt och grät och vägrade prata. Och de pratade i ett på varandra. Jag stod bara inte ut. Så jag öppnade munnen och skrek åt dem att hålla käften.

"Vill ni verkligen veta vad som hänt?" frågade jag irriterat. " Min farsa var påväg att döda mig igår. Och vart var ni då?"

Jag tittade på Lindita och Hanna.

"Muhammed hittade mig utanför sig och plåstrade om mig när ni inte brydde er tillräckligt för att dyka upp."

Alla tittade på mig chockat tills Lisa öppnade munnen och frågade om det var något mer. Jag var tyst en stund och tog modet till mig, lugnade ner mig och sa det.

"Jago, Karim, Faa'iq och Duardo har mobbat mig i en evighet. Duardo, Jago och Faa'iq våldtog mig när jag var 12."

Alla stirrade på mig. Inte tittade utan verkligen stirrade chockat på mig. Jag tror inte de kunde få fram några ord för de sa absolut ingenting.

"De har också misshandlat mig ett par gånger. Och att jag hade sex med Jago igår var egentligen inte mitt val. Visst jag gick med på det men..."

Jag kunde inte säga mer för jag fick gråten i halsen och sen strömmade tårarna ut. Mina tjejkompisar kramade om mig och Muhammed bara stod där och stirrade in i väggen. Sen vände han sig om och gick.

Tjejerna övertalade mig tillslut att gå med på lektionen. De visste att jag inte tänkte anmäla något, och de sa att de gör inget utan min tillåtelse. Vilket kändes skönt. Så när vi kom bort till A-korridoren hörde vi skrik och bråk. En stor klunga stod utanför samlingsrummet och mitt bland dem kunde man se hur Karim, Faa'iq, Duardo och Jago slog skiten ur Muhammed. Jag misstänkte direkt varför. Vanligtvis som tjej går man antingen emellan och stoppar dem eller hejjar på, men utan att tveka gick jag in och drämde till Karim rätt i ansiktet. Sen gjorde jag det igen, och igen, och igen. Jag gav honom ingen chans att försvara sig. Sen tog Jago, Duardo och Faa'iq tag i mig och släpade iväg mig. Jag tänkte inte så mycket mer. Jag var lättad över att ha släppt ut min ilska och sorg och liksom bara hängde på. Vilket inte var en av mina bästa ideer. Jag kunde höra Lindita och Hanna ropa efter mig, men jag hade ingen ork att svara.

Jag blev indragen på handikapps-toaletten så långt ifrån A-korridoren som möjligt och sen upptryckt mot väggen av Faa'iq, medans Duardo skrek åt mig.

"Din äckliga hora! Vad fan har du sagt?! Jag kommer cutta dig så djupt så de fan aldrig går att sy igen! Fattar du?!"

Han plockade fram en kniv ur fickan och höll mot min hals. Han föklarade att om jag sa ett enda ord till, eller om Muhammed gjorde det så skulle han döda mig. Sen tog han kniven och skar mig rätt över kinden. Sen stack dem.

Atia - Del 5

Efter många funderingar och tankar så stod jag utanför Muhammeds lägenhet. Man kunde höra musiken dunka från hans rum och folk som skrek. Det lät inte som många men jag ville inte störa honom då. Men jag visste inte vad jag skulle göra annars. Så jag satte mig utanför och väntade på att alla skulle gå, men i stället kom Muhammed ut genom portdörren och blev chockad när han såg mig sitta där.

"Jag ville inte störa." sa jag med smärta i halsen.

Muhammed tog tag i mig direkt och drog med mig upp till hans lägenhet.

"Jago! Möt langaren, jag är upptagen!" skrek han genom lägenheten.

Han drog in mig på toaletten och började torka av blodet i mitt ansikte med en handuk.

"Varför kom du hit?" undrade han.

Jag förstod varför han undrade. Jag hade ju vänner som kunde hjälpa. Folk som skulle ställa upp, men som var för upptagna för att bry sig. Jag var så irriterad på dem.

"Ingen kunde." blev mitt svar.

Såren var inte så allvarliga tyckte han, och han ställde inga onödiga frågor om vem som gjort det eller nått utan tog hand om mig ist. Mitt ögonbryn fick han iof sy med tre stygn men han förklarade att han brukade göra det på sig själv ganska ofta. Sjukhuset var inget val för hans del, men han kunde inte förstå varför jag inte åkte dit. Han spritade mina sår och tog sen en kräm och smörjde in mig.

Hans kompisar stod utanför dörren och skrek åt honom att komma. Langaren hade kommit med marijuanan som Muhammed inte hade hemma. Han tog tag i min hand och öppnade dörren.

"Atia ska va med." sa han bestämmt.

Alla bara tittade på mig chockat. de flesta kände jag inte men Jago var där, och Karim. Muhammed bad dem gå in på rummet sålänge, och kollade allvarligt på mig.

"Jag ville egentligen inte fråga, men vem gjorde detta?"

Jag ville egentligen inte förklara, för jag visste inte om jag kunde lita på att Muhammed inte sa något till någon. Men det slank bara ur mig. Han sa åt mig att stanna över natten och tog tag i min arm och vi gick in i hans sovrum. Jag hann knappt en sätta mig ner innan han kom med tabletter, alkohol och allt vad fan det nu än var.

"Det hjälper mot smärtan och hjälper dig må bra." sa han.

Och det var allt jag ville veta, för just nu ville jag bara gråta.

Det tog inte lång tid innan jag var både hög och full. Karim stirrade elakt på mig hela tiden, medans Jago höll blicken borta. Men jag mådde hur bra som hellst. Allting var perfekt. Tills det att jag gick på toaletten och Jago satt där inne utan att ha låst dörren. Han var så hög och full så han inte ens visste att det var jag.

"Kom in, kom in. Jag är klar snart." sa han lugnt.

Jag tänkte inte riktigt ordentligt på det men jag gick in och låste dörren. Jago spolade och gick bort till handfatet.

"Pissa du. Jag kollar inte." sa han.

Så jag gick bort till toan och satte mig.

"Vet du ens vem jag är?" sa jag.

Han skakade på huvudet och lutade sig mot väggen för att inte ramla. Och jag valde att inte heller ge honom något svar. Utan jag spolade, tvättade händerna snabbt och gick ut ifrån toaletten. Men klart så skulle han stoppa mig ändå.

"Jag bryr mig inte om vem du är." sa han flummigt. "Du är lika vacker vilket namn du än har."

Sen kysste han mig. Jag blev så chockad så jag kysste tillbaka. Jag visste inte vad jag skulle göra. Och sen slutade jag tänka och bara hängde på ist. Vi gick in till Muhammeds föräldrars rum och hade sex. Och när jag väl vaknade så var det det enda jag kunde tänka på.

Atia - Del 4

Mamma var arg när jag kom hem. Pappa var ute och letade efter mig eftersom jag inte kommit hem direkt efter skolan och min lillebror hade sagt att jag hade rökt på i skolan. Jag stängde snabbt in mig på mitt rum och gömde påsen med det vita pulvret i påslakanet på min kudde, sen satte jag mig vid datorn och gick in på facebook. Muhammed var offline, vilket inte förvånade mig. Och jag tyckte det var alldeles för pinsamt att fråga vad det var i påsen. Jago hade skickat ett pm till mig. Det förvånade mig eftersom vi inte var vänner men gjorde mig ändå rädd för att läsa det. Men jag tog upp det och läste långsamt igenom det, rädd för vad där skulle stå.

"Så du röker på nu också? Vilka mer droger tar du? Tror du att du är tuff nu och att alla vill va med dig? Du är patetisk. Undrar hur sur din pappa blir när han får reda på det? Eller juste, du har ingen pappa. För ingen vill ha ett litet missfoster som dig. Tro inte du är något. För din morsa har redan bevisat att du inte är det. Du var så ful så din mamma inte ville ha dig. Ingen vill ha ett äckel som dig, som pullar på skolans toaletter och drömmer om Muhammed. Äckel asså!"

Meddelandet gjorde mig inte på bättre humör, utan nu kom tårarna ist. Jag visste att jag inte skulle ha läst meddelandet. Inte kunde jag hjälpa att min mamma inte ville ha mig. Jag stängde ner meddelandet och skrev till Lindita i chatten. Hon lyssnade iaf och ställde upp som en vän ska göra. Och hon fick mig alltid på bättre humör.

Sen hörde jag pappa banka på dörren och skrika. Han var arg och svor. Han brukade aldrig svära. Jag hade aldrig hört honom så arg. Jag vågade inte ens öppna dörren fastän han stod där och hotade med att slå ihjäl mig om jag inte gjorde det. Jag kunde höra hur han försökte sparka in dörren och jag visste att den inte skulle hålla. Så jag la ner datorn på golvet och flyttade sängen så den blockerade dörren. Dörren började gå sönder så jag tog skrivbordet framför sängen och fortsatte sen fylla på med möbler tills det var fullt ända bort till väggen. Sen kunde jag se hur han sparkade rätt igenom dörren. Han fastnade med foten ett tag, men kom loss och sparkade upp större och större hål. Jag såg ingen annan utväg än att hoppa ut genom fönstret.

Jag tog min plånbok från lådan i skrivbordet och påsen med det vita pulvret från kudden. Sen öppnade jag fönstret och kollade ut. Det fanns ett stuprör som jag kunde klättra ner ifrån nästan precis jämte fönstret och jag tyckte det var bäst att chansa. Så jag klättrade upp på fönsterbrädan och tog tag i fönsterkanten samtidigt som jag sträckte mig mot stupröret. Dörren var söndersmulad nu och det skulle inte dröja länge förräns hålet skulle vara tillräckligt stort för att klättra igenom. Så jag släppte försiktigt fotfästet och flög med halva kroppen ut genom fönstret. Tyngden fick mig nästan att tappa greppet med handen vid fönstret. Jag fick ett ganska bra grepp med fötterna runt stuprännan och släppte handen vid fönstret och började glida ner. Då dök pappa upp vid fönstret. Han skret åt mig och försökte nå mig. Men jag var för långt ner. Sen försvann han in igen.

När jag nådde marken såg jag pappa komma argt gåendes runt hörnet på lägenheterna. När han såg mig började han springa och livrädd som jag var så sprang jag med. Men han kom ikapp mig. Och slängde sig över mig. Sen kom slagen. Slag efter slag mot ansiktet och jag trodde för en stund att det var över där. Tills jag tog modet till mig och utan att tänka mig för, tog mobilen i handen och smällde till honom ordentligt i ansiktet. Han ramlade iof men jag visste att han skulle ta sig upp inom bara några sekunder så jag reste mig snabbt och sprang iväg därifrån så fort jag bara kunde.

Jag satte mig i skogen en bra bit ifrån lägenheterna. Hjärtat dunkade och adrenalinet var på topp. Hela ansiktet bultade och det enda jag kunde komma att tänka på var att få tag på Lindita och Hanna. De skulle kunna hjälpa och pappa skulle annars hitta mig förr eller senare. Som tur var hade jag en stenålderstelefon så den höll efter slaget och jag skickade direkt ett mess till dem att komma och hämta mig. Jag vågade inte kontakta polisen eller sjukhuset. Det skulle bara betyda mer stryk från pappa. Jag fick svar från båda två bara några sekunder senare men båda skrev att de inte kunde. Jag hade aldrig varit hemma hos dem och visste inte vart de bodde och eftersom tårarna bara rann, så kunde jag knappt se skärmen på telefonen.

Atia - Del 3 :D

I åttan blev jag utkastad av pappa och var inte välkommen tillbaka. Kim i Göteborg tog emot mig i några månader då. Så jag missade väldigt mycket i skolan. Han skaffade ett jobb till mig så jag kunde sysselsätta mig under dagarna och när sommarlovet började så ringde mamma mig. Hon berättade att mina betyg och frånvaron gjort så jag skulle få gå om åttan. Så efter halva sommarlovet kom jag hem igen. Mamma och pappa blev jätteglada och kramade mig länge. Jag fick t.o.m. en helt egen dator som välkommen hem present. Så när skolan väl började så hamnade jag i en ny klass. Luka och jag snackade fortfarande inte och han hade börjat gymnasiet nu. Men i klassen fick jag faktiskt ett antal vänner. Lisa, Andreas, Hanna och Lindita. Men jag ville nog mest ha Luka tillbaks.

Det var ett stort steg att börja nian. Nu var vi äldst på hela skolan, och ingen gav sig på oss. Första dagen i skolan hade jag plattat mitt bruna hår och sminkat mig jättefint. Jag hade ett vitt linne på mig och trasiga mörkblå jeans. Mamma hade köpt det till mig inför skolstarten. Hanna var den första som kramade om mig utanför klassrummet. Hon var så exalterad av att börja nian. Muhammed var dessvärre skolans nya langare. Både sprit, cigaretter och droger sålde han. Och inte var det billigt heller. Under rasten drog han med mig till baksidan av skolan och tände en cigg.

“Vill du ha?” frågade han.

Först så tänkte jag nej, men sen så sa jag ändå ja. Jag hade aldrig testat, och det skulle vara lite kul nu ju. Det var hemmarullade cigaretter och jag insåg inte att det inte var tobak i utan gräs. Jag kände inte av så jättemycket men Lindita sa åt mig och lugna mig flera gånger. Lärarna märkte inget och i slutet av dagen så drog jag med Muhammed hem. På vägen från skolan så började han snacka om en fest på fredag och att det skulle vara jättekul om jag ville hänga med. Jag hade ju inga pengar till dricka men jag tackade ändå ja.

Hemma hos Muhammed så började han rota i garderoben. Han plockade ut massa lådor och kringliggande kläder innan han lyfte bort golvet i garderoben och visade sin gömma. Han tog en av de små påsarna och började sen lägga in alla sakerna igen.

“Vill du ha?” frågade han sen och visade upp påsen med det vita pulvret i.

Jag skakade på huvudet och han började lägga upp smala strimlor av pulvret på skrivbordet.

“Sista chansen.” sa han sen och kollade intensivt på mig.

Jag tvekade en stund, men skakade sen på huvudet ändå och han började rulla ihop lite papper till ett rör. Sen sniffade han upp båda strimlorna i vardera näsa och slängde pappersröret i soporna under skrivbordet.

Han tittade på mig en stund och började sen skratta. Jag log lite konstigt tillbaks och undrade vadfan han höll på med. Sen tog han sin mobil och kopplade in i högtalarna och började dunka musik. Han drog upp mig från sängen och insisterade på att jag skulle dansa med honom. Men alltihopa kändes bara så konstigt. Jag slet mig ur hans grepp och sen stod vi där och tittade på varandra konstigt ett tag.

"Jag borde nog gå hem." sa jag lågt.

Han tittade på mig besviket och gick sen bort till skrivbordet och plockade upp påsen med det resterande vita pulvret.

"Du kan ta med dig resten om du vill." sa han och räckte fram det till mig.

Jag log och tog emot det, fastän jag inte trodde jag skulle använda det, och sen följde han mig till dörren.

Atia - Del 2

När jag fyllde 11, bjöd jag Luka på mitt födelsedagskalas. Vi hade inte träffats på 1 år och jag gick till hans skola för att ge en inbjudan. Tog mig ett tag att hitta honom men han var sig lik med sitt bruna hår och trasiga kläder. Luka hade inte direkt roligt på min fest för jag blev sur och sa saker jag inte borde ha gjort. Sen ringde han sin mamma och bad henne plocka upp honom tidigare. Sen ville inte han snacka med mig mer. Jag kom till hans skola flera gånger men varje gång jag såg honom så stack han iväg. Så, omogen som jag var, tyckte jag att allt var hans fel och att han kunde dra åt helvete för att han inte var någon bra vän.

När jag var 12, så förlorade Janalynn sin oskuld. Jag var så avundsjuk på henne så jag slog henne i flera veckor, och psykade henne. Hon blev verkligen rädd för mig och vågade inte göra något tillbaks. Killarna i klassen förlorade också oskulden ungefär då och jag tyckte det var jätteorättvist. Så kommer vi till den biten då jag träffade Enzo som var två år äldre än mig. Först skulle jag slå honom för att han var så stor, ja det var enda anledningen, och sen så blev det att jag aldrig gjorde det för att han var jättesnäll mot mig. Enzo började leta upp mig på rasterna, berätta konstant hur vacker jag var och att alla andra var idioter och han blev min första pojkvän. Och också killen jag förlorade oskulden till. Men bara tre dagar efter att vi hade haft sex så gjorde han slut med mig. Jag blev förkrossad för jag var så himla förälskad i honom. Under flera veckor kunde jag knappt gå till skolan för jag mådde så dåligt. Men jag lyckades komma över honom. Men jag hade förändrats. Enzo hade fått mig att förstå saker. Jag slogs inte mer om det inte behövdes och jag gav mig inte på oskyldiga. Några månader senare var också första gången jag blev våldtagen. Av Duardo, Faa’iq och Jago. Vi hade precis slutat skolan och jag hade varit i kapprummet och hämtat mina saker. Det var varmt ute och jag ville egentligen till stranden. Men Duardo stoppade mig och frågade om jag ville ta följe hem. Jag blev förvånad och sa ja, för jag trodde han var seriös, men när vi nådde skogen så kom Faa’iq och Jago, och Duardo började flörta med mig och knäppa upp min blus. Jag blev rädd, och sa åt honom att sluta, men han bara fortsatte och när jag började kämpa emot så kom Jago och började hålla fast mig. Detaljerna är inte så viktiga, men jag kom hem med blåmärken och jätteont i magen på kvällen. Pappa skällde på mig och mamma försökte få mig att berätta för henne. Men jag mest ignorerade dem och låste in mig på mitt rum.

I skolan sen så höll jag mig undan från Duardo och hans kompisar. Jag ville inte att något skulle hända igen eller ha med honom att göra över huvudtaget. Däremot försökte Enzo börja snacka med mig igen. Han ville ha en till chans. Jag hade fortfarande känslor för honom men han hade sårat mig så hårt så jag sa till honom att jag haft sex med tre andra sen vi gjort slut och var helt över honom. Sen började ryktena. Skolan blev värre igen. Innan hade de iaf låtit mig vara, för att de var rädda för mig och nu skrattade de åt mig och sa saker så fort jag gick förbi.

Sen började vi sjuan. Ny skola, nya vänner. Faa’iq hamnade i min klass medans Karim, Jago och Duardo hamnade i D. Jag funderade på o rymma, och hitta någon annanstans att ta vägen, så jag letade efter folk i andra städer och började snacka med dem på facebook. En tjej i klassen, Sandra, kom fram till mig en dag efter att ha hört ryktena om mig och började retas och hålla på. Ingen av dem visste mitt förflutna, och jag gick fram till Sandra och smällde till henne.

I åttan blev jag utkastad av pappa och var inte välkommen tillbaka. Kim i Göteborg tog emot mig i några månader då. Så jag missade väldigt mycket i skolan. Han skaffade ett jobb till mig så jag kunde sysselsätta mig under dagarna och när sommarlovet började så ringde mamma mig. Hon berättade att mina betyg och frånvaron gjort så jag skulle få gå om åttan. Så efter halva sommarlovet kom jag hem igen. Mamma och pappa blev jätteglada och kramade mig länge. Jag fick t.o.m. en helt egen dator som välkommen hem present. Så när skolan väl började så hamnade jag i en ny klass. Luka och jag snackade fortfarande inte och han hade börjat gymnasiet nu. Men i klassen fick jag faktiskt ett antal vänner. Lisa, Andreas, Hanna och Lindita. Men jag ville nog mest ha Luka tillbaks.

Luka gick ofta förbi skolan när han skulle hem, så vi såg varandra då och då, men han snackade inte med mig. Min syster Fatimah och han gick i samma klass och hon flörtade med honom väldigt mycket, vilket gjorde mig sur. Många av killarna på skolan flörtade med mig ist för att vara taskiga, och tjejerna höll sig undan från mig för det mesta. Jag började skolka väldigt mycket och jag kaxade mig mot pappa hemma. Det var en dag då pappa var skitsur för att jag varit i bråk och smällde till mig. Det var första gången jag slog tillbaka. Pappa blev så chockad så han bara stod där och stirrade medans jag skällde på honom ist. Sen efter det så gick han runt och var sur på mig hela tiden och pratade inte med mig.

Atia - Historia om misshandel.

Jag växte upp bland slagsmål och misshandel. Inte många gör det. Inte på det viset jag har fått uppleva det. Min biologiska mamma lämnade mig utanför ett trapphus när jag var liten. Jag var ett oönskat barn och jag förstår inte varför hon inte bara gav mig till socialen eller adopterade bort mig. Jag flög runt mycket de första åren, innan jag hamnade där jag sen växte upp. Hos Alima och Abdel Fattah. De hade barn själva men tog emot mig och låtsades som att jag var deras barn. Men jag behandlades inte som det. Visst jag tillhörde familjen och blev behandlade som dem, men jag fick nästan alltid skulden för allt. Allt fungerade jättebra tills jag var tre år. Jag minns ögonblicket då jag hade råkat välta en vas med rosor och mamma kom skrikandes in i vardagsrummet i vår lilla lägenhet. Pappa kom efter och innan jag visste ordet av hade han smällt till mig så hårt så jag flugit in i väggen.

När jag var fyra år, var första gången jag blev utslängd. Jag hade bråkat med deras ett år äldre dotter, Fatimah, och de tyckte att det var ett bra straff att bara slänga ut mig. När jag väl började skolan, så var jag inte så omtyckt. Jag var flickan som bodde i fel familj. Jag såg inte ut som mina syskon, och jag hade inte samma hudfärg. Jag visste ju inte varför i den åldern, men jag började smått och långsamt fatta. Duardo i klassen var nog han som var värst. Han och hans kompisar brukade ta mina grejer och kasta iväg eller riva sönder eller nått. Jag hade en väldigt svår skolperiod och fattade inte speciellt mycket om varför de gjorde som de gjorde, eller varför jag var så annorlunda.

När jag var sju år, var första gången jag var i slagsmål i skolan. Det var för att Duardo hade tagit mina helt nya skor, som iof var begagnade men jag var så stolt, och kastat dem i bäcken utanför skolan. Jag hade sett hur alla andra slogs och sånt och det var första gången jag slog till någon. Duardo blev så chockad så han ramlade och fick näsblod av slaget. Jag var jättestolt och skrattade åt honom, men räknade inte med att han skulle ge igen. Duardos kompisar Jago, Faa’iq och Karim gav igen för att jag hade slått Duardo, och det var första gången jag blev misshandlad.

Jag minns en dag då jag tröttnade på skolan och bestämde mig för att inte gå dit. Jag gick iväg längs vägen i stället för att leta efter någon rolig att leka med. Jag måste ha gått iaf i en timme, och träffade en pojke i min ålder, Luka. Han var ett år äldre och var med sin klass på en lekplats jag gick förbi. Så jag gick dit för att se vad det var för barn där och om de ville leka med mig. Luka var den som först kom fram till mig, och jag minns hur vi sprang runt på lekplatsen och skrattade. Jag hade fått min första vän. Och sen när de skulle gå tillbaka till skolan, så följde jag med. Lärarna tänkte inte ens på att jag inte skulle vara där. Följande vecka gick jag till Luka varje dag och lekte med honom. Det var långt och gå men varje dag var jag så glad och taggad så jag tänkte inte på sträckan. Sen en dag när jag kom hem, skuttandes och med ett leende på läpparna så hade mamma och pappa fått reda på att jag inte varit i skolan på en vecka. Pappa reagerade med slag igen ist för ord, och åter igen så hade jag blåmärken och ont i hela ansiktet. Min bror Jamell bara skrattade åt mig och retade mig för att pappa blivit så sur.

Under tiden mellan jag var 8 och 10 så förändrades jag väldigt mycket. Jag blev väldigt kaxig och elak mot folk, vilket ledde in mig i trubbel. Både i och utanför skolan slogs jag med alla möjliga barn i olika åldrar. Luka och jag slutade träffas och Duardo slutade hålla på mot mig. Många gånger gav sig de äldre barnen på mig och slog mig och ofta vann de då också. Men jag gav aldrig upp. Hemma slog jag mina syskon och fortsatte bli misshandlad av pappa, medans mamma började bli mer orolig för mig. Allt hon ville var att jag skulle prata med henne, men det ville inte jag.

Jobba imon..

Inte uppdaterat på 17 dagar men här kommer en. Inte direkt orkat blogga, jag är rätt så dålig på det. Men kände för det nu. Tänkte lägga upp en liten historia om Atia, om en liten stund också. En tjej som blir misshandlad som liten osvosv.
Har börjat skolan nu, går finfint. Har gått om så går 1:an igen och har typ världens softaste shema. Ska upp och jobba imon typ. Första jobbedagen :P
Börjat ladda ner filmer och serier nu också uta helvete. Orkar inte med swefilmer längre. den bara cepar o buffrar o shit.
Så ska la kolla film strax också :P
Har inte så mkt o säga direkt så detta var ett tråkigt inlägg, men håll utkik efter nästa! :D